Maxima |
Nu har jag börjat att ansa min eftersatta trädgård men det kostar på, igår gjorde jag mitt första race, fixade mest med mina engelska rosor (mest för att skingra tankarna på mamma som är tillbaks på sjukhuset med infektion i operationssåret, jag trodde allvarligt talat att jag skulle bli galen när hon ringde och sa att hon var på väg till akuten...)
Idag sov jag 3,5 timme innan jag orkade hasa mig ut, (eller rättare sagt sov ute i solstolen...) Samtidigt är det något jag saknat för jag älskar min trädgård, inte för att den är perfekt och välansad utan för att den är lite rufsig och lummig, raka rabatter göre sig icke besvär och den hatade kirskålen är faktiskt väldigt vacker ihop med rosor och pioner när den blommar. I perfekta trädgårdar dyker inte oväntade växter upp, t ex tulpanerna som kommer på platser där inte vi satt några ,på dom 20 år som vi bott i huset,
Aklejor som självsår sig var dom vill och korsar sig med varandra och överraskar med helt nya färger,
krolliljor som dyker upp lite här och där. Inte heller trivs småfåglar i minimalistiska trädgårdar, här i rufset har jag 3 holkar som just nu är barnkammare.
Idag sågade jag ner cypressen som efter 2 hårda vintrar såg ut som den brunnit, lätt som en plätt...tills jag ville att sönerna skulle hjälpa mig att gräva upp roten, säkert lika lätt som en plätt...ACK vad jag (vi) bedrog oss, dom grävde och grävde och grävde igen, men den vägrade att rubba sig.
Maken kom hem och blev arg för att jag dragit igång ett sånt projekt som även han blev inblandad i, (jag trodde i min enfald att det skulle vara slätkrattat och klart tills han slutade.) Han grävde i svårt vredesmod, tog en bogserlina och försökte dra upp den med bilen, sedan grävde han, inte mycket muntrare, igen och till sist, med mycket mörk blick tog han till en tigersåg och fick till slut bort halva roten typ en halvmeter ner i marken
Nu är det bara att hoppas att den envise inte är livskraftig nog att skjuta nya skott underifrån.
Även den stackars ädelsyrenen som jag trodde var död men börjat skjuta nya skott på tillsynes krut torra grenar fick sig en ansning.
Och nu är fru fransson, (som aldrig lär sig) ungefär lika trött som en maraton löpare efter fullgjort lopp, (eller tröttare, faktiskt)...sängen hägrar...
(Maken är i skrivande stund på något bättre humör)
Tack Anton och Wiktor för hjälpen! <3