sommar

sommar

söndag 15 december 2013

Lugn och ro?
Förra veckan började med planering och packning av resväska, Varför? Jo fru fransson hade tagit sig friheten att spendera, på en resa till London, med 2 goa väninnor.
Fredagen innan kommer  dotter med sambo på besök, lördagen ägnar vi åt ett välbesökt julpyssel på jobbet, söndag julskyltning, på det hela en mycket trevlig helg!
Måndagen går, tisdagen går och på kvällen kör vår stackars son buss....Jaha, där rök den resan och makens planerade knä operation, trodde vi nog allihop, för om en i familjen kör buss så gör snart alla det, den sjukan har en tendens att smitta av sig rejält.



Stackars sonen får wc restriktioner och en flaska klorin. Isolerad och inspikad i källaren. Vi andra hoppas att vi ska slippa detta. På torsdagen opererar maken sitt knä och yngste sonen ska agera chaufför, Store sonen har inte kört buss på ett tag så jag tycker jag att han ska försöka äta, så jag bär ner en tallrik i trappan och ropar på gossen, han kommer vinglande och håller sig i väggarna kan knappt ta emot maten och säger att han är så jäkla yr och ser helt väck ut. Nu börjar misstanken om att det är något annat än klassisk buss sjuka han drabbats av, så jag ringer vårdcentralen för säkerhets skull.
Han får genast en tid! På em kommer yngste sonen hem med en stukad make (som fått stränga restriktioner att inte göra något på 48 timmar) får sedan flänga iväg igen till skolan för en lektion för att sedan hasta hem för att föra andre sonen till vårdcentralen,( därför att han är så yr att han inte kan köra själv).


De blir borta en bra stund sedan får vi veta att de ska till akuten, då har det surrats om balansnerven och buss sjukan kan vi börja bortse från.
Jag måste lägga mig för bussen till Landvetter ska gå 03.35 på natten så jag kryper ner. Yngste sonen kommer hem och meddelar att den större får stanna över natt på Ryhov men att de tror att det kan vara balansnerven. Alla som har söner eller döttrar förstår att jag inte sov gott den natten.
Klockan ringer kl. 02.00 och det är snöstorm utanför...SUCK
L. som bokat resan har kollat så planerade bussar och flyg inte är inställda. Vi får skjuts till stan och kliver på bussen och rullar iväg mot Göteborg, sonens hälsa gnager i mig, obehagligt att inte veta när man ska dra iväg över gränsen.
Bussen rullar på i stormen och ca. en mil, från Ulricehamn tar det stopp, röda billyktor så långt ögat kan se, och som sagt storm. Timmarna går, vi kan på vägverkets trafikinfo läsa att det är lastbilshaveri sedan 01.30 ca. klockan är 04.30 när det tar stopp för oss.
L. försöker ringa till sas och boka om för vi inser att vi inte hinner med flyget som går 7.55, men sas har inte öppet mellan 19.00 och 07.00 så det skiter sig, det går inte heller ringa till Landvetter som bara hänvisar till bokat flygbolag. Modet sjunker i takt med att timmarna går. Folk kommer från bilarna i kön och vill låna toan på bussen. Timmarna går, 7 till antalet och man vill bara gråta!
När det börjar rulla kommer vi så långt som till Ulricehamn där blir vi stående igen medans trafiken leds om i snigelfart, plötsligt får vi åka som första buss på ordinarie väg. efter en stund måste chauffören bytas ut och en familj som missat sin resa får återvända till Jönköping då de missat sin resa och inga ombokningsalternativ finns, surt! Vi har bestämt oss för att försöka boka om vår på flygplatsen.
Vi kommer till Landvetter efter 8 timmar i bussen och hastar direkt till sas servicedesk tar en nummerlapp och får 353!!! I 3 jäkla timmar står vi i kö för att försöka lösa eländet. När vi väl kommer fram så får vi veta att de egentligen inte behöver hjälpa oss (force majure) men uppenbarligen tycker hon synd om oss (hon har hört om r40 på nyheterna) och ska se vad hon kan göra. Denna snälla människa hjälper oss att flyga till Arlanda (utan extra kostnad) för att därifrån ta oss till London. men flygen är hela tiden försenade och modet sviker igen.
Plötsligt får vi kliva på och på 45 minuter är vi på Arlanda. 
När vi kommer fram är  det mat och sen en plats att vila på natten. Vi hittar några fåtöljer på en balkong och försöker göra det bekvämt för oss, somnar med migränen härjande i både ögon och huvud. Får dessförinnan veta att sonen kommit hem med virus på balansnerven, skönt att få besked!

När klockan ringer är det en snabbtoalett på wc och sedan till gaten, vi checkar in och äter frukost, flyget är åter försenat pga att telekommunikationen i London har brakat ihop så inga plan kan landa eller lyfta...skojar dom???
Nu sitter gråten i halsmandlarna och flera besked om nya besked kommer och till sist är vi nästan beredda att åka hem, då blir det återigen en incheckning i racerfart och innan vi fattat det sitter vi på planet på startbanan.
Vi Landar i London halvstukade och inser att Notting Hill får stryka på foten, likaså Big ben, London Eye etc. till förmån för Oxford Street och Harrods, summan av kardemumman var att det blev en mycket kortare vistelse än vi tänkt men trevlig, Mycket god mat på mycket bra restauranger och fik till mycket bra priser. En trevlig avslutning på söndagen och alla tider passades minsann på minuten på resan hem...
 När gubben hämtade oss i stan trodde han först att vi var oense men icke, vi var bara helt slut!

Denna fantastiska.....utsikt hade  vi i 7 timmar från bussen

 


Sovplats


Snacka julbelysning!



Hyde Park



Genuin engelsk pub


Här trodde inte jag att jag skulle ha råd,,,,,
Dubbel espresso vit chokladmousse bakelse 107.- !



Ett måste, men det var helt hysteriskt mycket folk


God lunch, räk och avocado toast


Harry Potter känsla


Julpyntat med besked



Trevlig coh proffsig avslutning på söndagen